Hej kära bloggläsare!! Nu tar jag mitt pick och pack och flyttar över till www.sofiaberggren.blogspot.com.

Kram!!

Igår hängde vi på Nodo i några timmar. Fikade, pratade och träffade lite fulla människor. Vid elva-tiden for vi till Shell och köpte lite godis och chips för att sedan mysa i Annas stuga. Halv fem var klockan när jag kom hem.

Idag klev jag upp kring 12, har ätit och sett klart en film. Nu blir det snart promenad med vovven och Linnea. Vi ska gå längs högberget och det är väldigt fint väder. Ikväll blir det att hitta på något speciellt med vännerna nu när det är sist helgen och allt. Vi har funderat på att fara och grilla, fiska eller åka båt. Vi får se vart de bär.

Ha en bra lördag! Kram!

Mycket har hänt sedan vi sågs sist!! Måndag morgon bar det av till Umeå, jag, Anna, Cissi och Hanna. Vi bodde i Hannas systers lägga, en bit utanför stan. Det var en stor etta, drygt 40 kvm. Ljus, fin och modern skulle jag säga. Ja, måndag iaf, tog vi det lugnt, handlade på ICA i Mariehem och käkade gotta. Vi laddade upp inför kommande dag då vi skulle shoppa för fullt.

Jag har alltid haft lite svårt att sova på nya platser, ibland har jag sovit bra, ibland inte alls. Men natten mellan måndag till tisdag sov jag säkert bäst av de alla. Jag minns bara att jag blundade, sedan var det morgon. Så otroligt skönt att ha det så!! Lördagen spenderades som sagt på staden, vi sprang omkring från affär till affär i regnet. Hittade mig ett par coola jeans, en svart polotröja, en grå stickad tröja, en jacka, hårtoning... Var det nå mer? Det blev lite mindre på kontot men det var det värt. Är så nöjd med allt jag köpt. Jag måste bara berätta om värsta händelsen i Umeå stad. När vi skulle gå från en affär och en annan passerade vi två fastknutna hundar. En var någon fågelhund, typ pointer och den andra var en schäferblandning. Precis när vi passerat hör vi hur hunden skäller till (schäfern) och man vänder sig såklart om. Det visade sig att schäfern hade hoppat på en flicka (7-8 år) och bitit henne i örat. Hon skrek och blod rann nerför kinden. Så fruktansvärt obehagligt alltså, jag blev alldeles skakis. Vi stannade till och tänkte nu ska vi vänta till ägaren dyker upp. Under den tiden hinner hunden även ta tag i en tjejs arm. Rätt som det var kom ägaren, en söt, blond tjej i min ålder. Det var vägarbete längs gågatan så en man från NCC berättade vad som hänt för tjejen och kontaktade polisen. Hur kan man vara så sinnessjuk att man fäster fast en hund som kan göra utfall. Hon sa att han aldrig gjort så förr... Jåjå? Som att hon inte märkt av att den hunden haft tendens till det? Helt sjukt!

Onsadag kom vi hem och torsdag gjorde jag teoriprovt. JAG KLARADE DET!!! Underbart! Nu ska jag snart till Nodo med vännerna så jag måste göra mig klar!! Puss!

För ungefär en timme sedan vaknade jag. Sent kan man tycka men inte om man kom hem kl 6 på morgonen.

I fredags bestämde vi, jag, Hanna och Anna att vi skulle fara till Arnemark och lyssna på Birger Skoglund. Vid 18-tiden dammande vi iväg i Hannas nya audi mot Storstrand för att hämta upp Anna där. Denna gång var vi i tid till ett möte, det händer inte sådär jätteofta. Vi träffade Simon och Anton där, så vi var väl 5 pers som drog ner medelålderna lite. Det var ett underbart möte, det är något speciellt med den där Birger.

Sedan var det tur att det var fika för dum som jag är hade jag inte hunnit äta någon middag. Kring tolv, skulle jag tro var vi alla samlade i Anna fina stuga. Där blev det såklart the och mackor! Jag vet inte hur det gick till men klockan hann bli 6 innan vi drog oss hem. Jag hade en otroligt trevlig kväll.

Idag blir det teoriplugg för hela slanten. Därefter riding på ridklubben. 

Kram!!

Idag är det sommar, på riktigt. Jag blev nästan chockad när jag kikade ut ur husvagnsfönstret, solsken! Just ja, jag kanske inte har berättat. Jag och syrran sover i husvagnen fast igår sov jag där ensam (med hund). Husvagnen var alldeles kall, 9 grader. Jag ringde pappa (de är i Sundsvall på 50 års kalas) klockan 3 på natten och frågade hur man fixade värmen. De skulle jag tydligen inte klara av så det var bara att klä sig varmt, ta en extra filt, bre om sig med täcket och hoppas på bätte tider! Jag tog på mig några mjukisbyxor och en flezze och det var alldeles perfekt. Jag somnade och sov djupt hela natten. 

Smart som jag var gav jag Milton hans frukost klockan 3 när vi kom hem. Annars är han så hungrig där vid 5-6 tiden. Jo nog sov den lilla rackaren gott, klockan 10 blev det uppstigning.

Igår var vi till storstrand. Mycket, mycket folk. Jag, Hanna och Anna hade tagit oss dit och där träffade Simon och Jocke. Sedan åkte vi tjejer till Anna för att äta kvällsfika och där blev vi ganska länge som sagt.

Nu ska jag göra mig redo för en joggingtur, frukosten måste dock smälta en liten stund till. Jag tror jag ska försöka bränna ut en skiva. Kram, hejs!

Jag väntar på att få svar från någon, jag väntar på att svara till någon. Klockan tickar och tiden går. Jag kan inte göra något åt saken så det är bara att vänta.. men det är jobbigt.

Jag är ingen sådan person som gör sig klar på 0 sek. Att bara dra på sig kläderna, borsta tänderna, kamma håret också springa iväg. Jag känner en som är precis så, en tjej (detta är ett vanligare beteende hos killar). Hon gör sig klar på nolltid och sedan är det bra med det. Jag önskar att jag också kunde vara så, stunda i all denna fixering, håret, sminket, kläderna?! Men samtidigt tycker jag det är fruktansvärt kul, att göra sig klar.

Jag hoppas att jag får ett svar snart.

Kram Sofia. 

"I hope you feel
The same way I feel
My one thing that's real
And I pray your mine
To the end of time
Thank god you're alive

In this world of pain
You've never changed
You're sun through the rain
And world look at us
We've got an everlasting love
And I know there's a god above
Because he sent you

This is our life there's no time to fight
You're my guiding light
And world look at us
We've got an everlasting love
And I know there's a god above
Because he sent you

And I hope you feel
The same way I feel
My one thing that's real"

Egentligen har jag inte tid att sitta här. Jag ska till Hanna med gänget och mysa och se film vid nio-tiden och jag var bara tvungen skriva ner vad som just hänt. Jag for ut på joggingtur med vovven. Kopplet åkte i fickan, ihopknölat och med dragkedjan stängd (hade detta varit för bara några månader skulle jag känna mig riktigt otrygg nu). Vi sprang på vägen, in på skogsvägen där vi mötte en man. Milton spetsade öronen, så som han gör när han blir nyfiken. Det tillståndet vill man helst inte ha när det är koncentration som gäller, han känns allmänt bortkopplat och vad som helst kan i princip hända. Jag nöp i honom lite och sa lite lågt men bestämt att han skulle "gå här". Finfint gick det. Sedan fortsatte vi springa, kom fram på vägen och sedan in på en skogsstig. Där fick han såklart springa helt fritt. Sedan kom vägen igen och nästan hemma möter vi en man med... en hund. Nä nu får det vara nog med fjanterier, nu försöker vi en gång för alla. Jag tog fram kopplet, höll det i handen, bara höll det. Rätt som det var hade vi passerat jägaren med jämthunden okopplat och Milton fick en massa klapp och beröm. Svårare än så var det inte!

Många av er tycker säkert att detta låter lite fjantit men det får va. Ni som känner till glada, nyfikna hundar vet vad jag menar. Detta är lycka.